Rolands berättelse om skolbranden 1987

Så här berättar Roland Gustafsson själv om branden på Hjalmar Strömerskolan.

Satte eld på toalettpapper

”Det var höstterminen 1987 i början av december som en anlagd brand uppstod. Mannen som anlade branden var inte elev vid skolan men hade en ganska misslyckad skoltid bakom sig och förmodligen hade händelsen ett visst samband med detta. Hur som helst samlade han in allt toalettpapper och torkpapper han kunde hitta (och det var mycket), lade det i en hög utanför tekniksalarna intill aulan, hällde över en brännbar vätska och tände på.

Omfattande rök- och sotskador

Brandstationen ligger som tur är mycket nära skolan och man kunde komma dit ganska snabbt. Stora brandskador uppstod i och utanför tekniksalarna men de omfattande skadorna var framför allt rök- och sotskador. Alla salarna på övre våningen fick rökskador och kunde inte användas. Arbetsrummen för språk och samhällsvetenskap gick inte att vistas i. På nedre våningen klarade sig aulan bra, den behövde bara saneras från röklukt men som tur var spreds inte själva branden sig dit. Syo och elevvård kunde inte använda sina rum, inte heller vaktmästeriet med kopiering.

Det som klarat sig bäst var naturligtvis det som låg längst bort från brandhärden samt rektorsexpeditionen. Biologi- och kemisalarna längst bort i byggnaden gick att använda vilket var mycket bra, det hade inte varit lätt att utföra experiment utanför skolan. Till sist: Matsalen var intakt – vi hade fått mycket stora problem om vi inte kunnat använda den.

I gymnasiebyggnaden finns ju även kommunens huvudbibliotek. Branden nådde inte dit men personalen där hade mycket arbete med att torka bort sot från böckerna.

Ersättningslokaler för eleverna

Det föll på min lott att ordna med ersättningslokaler så att undervisning och annan verksamhet skulle kunna fortsätta. Jag fick jaga lokaler på flera ställen i samhället. Vi kunde låna ett eller två rum i Folkets hus och Församlingshemmet. Ett rum fanns på Myrgatan 1 (där det tidigare varit postkontor). På Storgatan hade ABF ett rum som vi kunde använda på dagtid.

Elevvården då? På Ramselevägen mitt emot skolan fanns en gul byggnad som tidigare hade använts som kontor av ett skogsbolag. Huset hade stått tomt ett tag men el och vatten var inte avstängt. Dit kunde syo, kurator och skolsköterska flytta. Huset flyttades året efter och ett nytt kontorshus finns nu på den tomten.

Sot överallt och förstörd konst

Det var skönt att vi inte behövde ställa in någon undervisning. Skolan kunde fungera, dock med vissa problem. Vi hade ett saneringsföretag som arbetade snabbt och gjorde ett bra arbete. Men mycket fick personalen göra själv. Alla pärmar, böcker och annat undervisningsmaterial behövde rengöras från sot.

I skolan fanns även en del konst som förstördes. På väggen en trappa upp ovanför aulan fanns en väggmålning med motiv från Vattudalen. Den förstördes helt men konstnären, som bodde i Gäddede, kunde skapa ett nytt konstverk. Några tavlor i lärarrummet blev förstörda men vi köpte in nya av lokala konstnärer.

Röken spreds via ventilationen

Man kan fråga sig varför det blev så stora rök- och sotskador. Det beror säkert på att all rök spreds via ventilationssystemet. Tänder man eld på toalettpapper blir det naturligtvis mycket aska som lätt kan sprida sig. Det var även så att vissa rum fick in betydligt mer sot och aska än andra. Förutom sot och aska var röklukten stark, företaget som sanerade gjorde ett stort arbete med att få bort lukten.

Stark vilja att hålla skolan igång

All personal vid skolan hjälptes åt med att se till att undervisning och all annan verksamhet kunde fortsätta. Lärarna fick göra mycket extra arbete och det var skönt att se att alla hade viljan att se till att skolan kunde fungera.

Det måste sägas att även eleverna och deras attityd hade stor betydelse för att verksamheten kunde fortsätta under saneringen. Eleverna fick gå runt mellan de olika lokalerna men jag minns inte att jag hörde något gnäll från dem.

Arbetet med att sanera tog några månader och i mitten av vårterminen kunde all verksamhet flytta tillbaka efterhand. Det kändes mycket bra för oss alla när allt blev som vanligt igen!

”Skolan som reste sig ur askan”

Inför skolstarten hösten 1988 kunde man läsa i lokalpressen hur Hjalmar Strömerskolan reste sig ur askan och hur eleverna fick sin undervisning i tillfälliga lokaler under saneringsarbetet. Alla inblandade upplevde detta som ett jobbigt år men till skolstart hösten 1988 kunde rektor Nils Havemo öppna portarna till en sanerad, fräsch och för eleverna miljömässigt trivsammare skola. I vissa lokaler kunde man dock fortfarande känna en svag röklukt, något som dröjde sig kvar under många år framåt”.

Roland Gustafsson

Biträdande rektor 1987